Det är segt här i Småland. Luftrörskatarr gör att en annars ganska energisk fixelitrixare som jag, rör sig betydligt mer långsamt. Man får göra lite i taget och vila emellan de små energitopparna. Så det här är vad jag åstadkommit senaste veckan… inga stordåd precis, men jag kommer väl i mål så småningom.
Mina nymålade väggar i matsalen innebar förstås genast, att jag plötsligt såg det fula bastugula furugolvet mer tydligt än någonsin. Hugaligen – det bara måste väck! Och ja – man kunde ha slipat det och oljat eller vitsåpat… men det skulle antingen krävt hantverkarhjälp med att slipa eller inhyrning av golvslip och egenhändigt slipande. Jag valde målning, för att det var enklare helt enkelt.
Jag bestämde mig för att inte bry mig om alla märken efter klackar och annat. Det är bara när man ligger med näsan tryckt mot golvet som sånt stör en. Och så ligger jag sällan – med näsan tryckt mot golvet alltså… När möblerna väl är på plats, kommer ingen att tänka på det. Därför slipade jag bara av golvet med en vanlig slipmaskin – för att matta ner ytan lite och ge färgen bättre fäste. Sedan tvättade jag av det med målartvätt.
Kvistlacka? Absolut – men med tusentals små kvistar i träet, var det lika bra att måla en grundfärg med schellack i direkt över hela golvet. Den grundfärgen är dyr, men räcker långt – och det kan det vara värt för att slippa gulnande fläckar.
Sen på med golvfärgen! Jag använde ”TRESTJERNER” golvfärg, som enligt ryktet ska vara stark och tålig. Den är vattenlöslig och torkar hyggligt snabbt. Turligt nog eftersom vårt sovrum ligger innanför matsalen.
Rollad yta står inte på min tio-i-topplista, men att rolla går snabbt och man får ut färgen jämnt och fint. Jag använde en liten roller och målade en liten yta åt gången (ungefär en kvadratmeter), sedan strök jag över den rollade ytan med en pensel för att få bort den där rollade känslan. Penseln var en riktig hit – tunn, platt pensel med bra spänst i borsten. Den känns som en ny favorit!
MEN – allvarligt talat – det där med slätt, platt och enfärgat har aldrig varit något jag gillat. Ni som redan har enfärgat målade golv hemma känner säkert igen problematiken – vartenda pillekvitt syns, varenda smula, vartenda litet hårstrå. Men det råder man snabbt bot på med hjälp av en vanlig diskborste. Först gör man sig själv en tjänst dock, genom att maskera väggarna. Jag var lite kaxig och delade pappret… men har ni aldrig provat det här förut, så snåla inte på pappret utan maskera lite längre uppåt väggarna.
Sen förberedde jag två mörkare nyanser grått och rent vit golvfärg, genom att späda ut dem med liiite vatten för att göra dem en aning lösare i konsistensen. Men det var onödigt, för direkt vid start, insåg jag att TVÅ nyanser var nog att hålla reda på – en riktigt mörk och den vita.
Jag hällde upp färgen i tråg/papptallrik, laddade med en hel låda vinylhandskar och en diskborste till var färgnyans. På med handskar och doppa sen diskborstens borst i färgen. Det ska inte vara så mycket färg i borsten att det rinner, bara lite längst ut på borstens ändar. Blir det för kladdigt kan man trycka till mot kartongytan eller tidningspapper. Håll diskborsten med borsten vänd neråt och dra med handen genom borsten. Prrrffffttttt…. så far det iväg en hel massa små fina stänk. Tänk på att rikta stänken snett neråt… annars har du stänk på väggarna med. Och JA – man blir prickig på fötterna och byxbenen även om man är försiktig.
Var gång jag bytte färg, bytte jag också handske på vänsterhanden – så att det inte skulle smeta ihop sig.
Det färdiga resultatet påverkade inte färgen – bottenfärgen dominerar ändå intrycket i rummet. Men alla de små fina stänken kommer att villa bort eventuellt småskräp. Så roligt att dammsuga är det inte, att jag vill göra det precis hela tiden.
Men nu då?…. ja, nu funkar ju inte mina gamla möbler ihop med matsalen nya färgsättning…. – suck –
Matsalsmöblemanget tänker jag lämna bort på omlackering. Annars blir jag aldrig klar. Men resten? Ja, lite undangömda i en vrå hittade jag de här godingarna. De börjar se lite medfarna ut… det får bli nästa projekt. Med lite fixelitrix kommer de att bli perfekta i rummet. Så katten på råttan, råttan på repet… fortsättning följer.
Det värsta är, att nu börjar jag snegla på vardagsrummet intill och tycker att det inte alls funkar ihop med matsalen. Så det här kan bli rena följetongen.